Lite efter...
Torsdagen vart en väldigt väldigt känslosam dag så inte skrivit så mycket.
Sedan gick det utför det var som jag satte mig på en karusell som bara gick snabbare och snabbare och du kan inte stanna. I alla fall jag hade terapi i torsdags och bröt ihop totalt och det komiska är att C blir glad när jag gråter för jag är inte den som gråter, detta är väl högst 5-6 gången på två år. Det vart för mycket känns som jag inte har någon familj och så frågade C. Om jag saknade min syster och tragiskt nog eller helt galet för ett par minuter hade jag glömt att jag ens hade en syster.
Skulle träffa S. på stan efter terapin så C. Var gullig nog och köra ner mig. Shoppade ett par byxor som för övrigt det skönaste jag någonsin haft OMG! I alla fall .S räddade min dag. Han får mig alltid att skratta en riktig liten och mysig clown, en av de absolut finaste vännerna jag har här. Ja ni ser ju hur tokiga vi är....
Kommentarer
Trackback
