Fiamiia

Har varit extremt deprimerad och det enda som nu håller mig gladare är att jag får träffa min bonusfamilj på lördag!! Annars orkar/vill jag inte vara social tycker plötsligt att det är läskigt. Blir rastlös och obekväm och så är jag uppe i rummet under täcket igen, tryggt och bra. Har svårt att äta med de andra vilja äta. Undviker det så mycket jag kan, gömmer mig i matsalen och stänger dörren. Av många olika anledningar, som just flög ur mitt huvud...så passande, hmpf! 

Jag har börjat praktisera på ett hunddagis i drygt en månad nu. Kände enda tills idag att detta var underbart. få gå promenenader med olika hundar, gosa och att städa lite osv. Hänt några ggr att jag fått rejäl ångest men då har jag sagt till mina kollegor och även ringt behandlingshemmet för att få hjälp att lugna mig, faktiskt bra. Allt kändes verkligen så bra tills idag när jag var ute på promenad och bad att vi skulle stanna en stund för jag började känna att snart svartnar de för mina ögon...vet att Ninni hade en dålig dag men att slänga ur sig att detta kanske inte är något för dig det är ju många promenader, kände mig så förnedrad och kändes som om hon tog ut sin frustation över en annan kollega Sanna för dem bråkade/bråkat. Orkar inte...ringde behandlingshemmet och nästan grät och bara ville hem men jag stannade. Nu tycker dem alla säkert jag är dum i huvudet...men jag är inte säker på att dem vet vart jag kommer ifrån.

Känns inte lockande att gå dit på torsdag....

Förövrigt som sagt har flytten skjutits upp och jag får säga till när jag är redo. Ena dagen känner jag att jag vill flytta snabbt som fan men jag hamnar här i sängen där jag trivs bäst.