Fiamiia

Något riktigt bra hände idag...Emelie ringde mig efter att vi skrivit lite på messenger och hon random kommit in på min instagram och såg att jag lagt upp ett kort på henne men hon inte fått någon notis...

Efter att hon gått en promenad ringde hon mig, det kändes underbart att höra hennes röst. Vi pratade MINST en timme om inte två. Kändes så skönt att bara inte direkt prata ut men prata om vart vi står i livet och hur hon hade det hur jag har det och att vi båda längtar till den dagen jag flyttar tillbaka till Stockholm och faktiskt tagit mig igenom detta utan att ge upp. Ta vara på tiden, skriva listor och bocka av saker man behövt eller bestämt sig för att göra. Saknar henne väldigt mycket och nu jävlar ska jag sluta sträva emot jag måste fortsätta och jag måste acceptera, köra järnet så är jag här i från om ett år eller något ditåt. Svårt att förstå att jag snart bott här i fyra år....och att jag inte pratat med Emelie på minst fem år, galet!

 Nu måste jag sluta mina små och sova för i morgon väntar bonusfamiljen!