Fiamiia

Två saker har riktigt kommit till mig eller egentligen tre. Vi kan ju alltid börja med den första...

Ja de var den där osäkra men ändå så söta lila människan blyg och förväntar på vår första dejt. Han stod där och jag blev nervös. Inne på bion ville jag ta hans hand men vågade inte och inte heller trodde jag att 8 år senare jag skulle sakna denna person så otroligt mycket. Jag önskar jag var din och du var min igen.

Nummer två slog mig igårkväll.....jag har bott här i tre år nu vet inte om jag ska skratta eller gråta MEN det har hjälpt mig men varför ska jag ha så jävla jobbigt med att kunna prata och framförallt inte tynga undan alla känslor...?!? Ska det vara så svårt. Försöker bara vara stark men jag står fortfarande inte på två ben. Det tar tid men jag har inget tålamod men jag MÅSTE hitta mig själv för att kunna stå på två ben, varför så seg? Jobbar på att vara positiv och för mig som iop. Alltid är negativ är det ett det ett heltidsjobb  och gör mig galen. Det är dock inte så att jag inte vill men ....

Nummer tre på listan är vänner och familj....Dem finns inte här och jag saknar dom så mycket, det gör ont i hjärtat jag måste här i från....Vill inte förlora er, ni som finns kvar ni är guld!